,

Som de flesta redan vet så hade Tove en blogg som hon stängde ner/satte lösenord på när besökarna ökade. I alla fall, för er som inte visste är Toves idol blogg fortfarande öppen. Ni kanske har missat ett inlägg elle bara vill läsa igenom bloggen igen. Hon har även svarat på en hög med frågor där. Ni kanske undrar någonting över Tove som ni kan få svar på där. Ni kan även kolla de andra idol deltagarnas NUVARANDE bloggar. Ibland kan det komma ett inlägg om Tove. http://tove.idol.tv4.se/

Hittade några bilder från Tove (och alla andra) från idol tiden. Det var i alla fall bilder jag själv aldrig sett. Den här jag lägger upp nu verkar någorlunda bekant men ändå inte. Kommer lägga upp fler sedan. Men inte så ofta.

Tove med ett kort tag. På idols efterfest, direkt efter finalen.

Inte för att hon har tonn med smink i ansiktet. Inte för att hon försöker... Inte för att någon ber henne vara det... Att  hon har ett sött utseende är en sak. Att hon sedan tar ut den Tove som är gömd inne i kroppen och visar upp den för världen är en annan sak. En människa kan inte vara vacker bara med hjälp av sitt utseende, utan måste ta hjälp av insidan.

Vilket fotbollslag håller du på?

Inget egentligen, men hjärtat ligger hos Fulham.

Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bka bka bla bla.

Tove är en väldigt bra sångerska och artist. En bra sångerska kan nästan vem som helst bli. Alla har inte talang men alla kan bli någorlunda bra på att sjunga. Men att bli stor handlar om att "vända ut och in på sig själv". Att visa sin publik exakt hur man känner utan att egentligen beskriva den känslan genom annat än sin sång. Att kunna få människor att känna en klump i magen av dina känslor, eller hoppa upp och ner av lycka. Det är någonting en artist ska kunna. Tove säger själv på bloggen: 

När jag stod ensam på scenen i ett släckt scandinavium med tusentals vajande ljusprickar omkring mig  hade jag tårar i ögonen och gåshud på samma gång. Bara det ögonblicket var värt allt, det fick mig att känna att ingenting har varit förgäves.

Jag lämnar gladeligen ut och öppnar upp min själ och mitt hjärta, något som gör mig väldigt mottaglig och sårbar men som också gör mig kapabel att ta in och verkligen uppleva allt vackert.

Jag måste erkänna, att första gången jag läste det där blev jag väldigt ledsen och gåshuden gick inte att undvika. Jag fick även en speciell tanke av det Tove skrev. Om man inte öppnar upp sig själv och vågar bli ledsen och arg när det är meningen så kan man inte känna den lycka man egentligen borde ha gjort. Att öppna upp sig själv har många nära mig sett som någonting negativt, någonting som visar att man är svag och feg. Men jag skulle snarare påstå motsattsen. Man anses modig och stark.
Tove ÄR en bra förebild.

Jag hittade nyss ett "nytt/gammalt" klipp av Tove(?). På beskrivningen står det att det är från Tove i somras, alltså innan fredagsfinalerna i idol började. Man ser även att de samlar in pengar till någonting, kanske något skolarbete? Klippet är inte långt och bilden lite suddig. Men det spelar ingen roll. För Toves röst hörs klart och tydligt. Otroligt bra.

Vilken version av “like a rolling stone” tycker du är bäst? Dylans eller Stones?

Dylans.

It's a good - awful small affair. To the girl with the mousy hair. But her mother is yelling no, and her daddy has told her to go. But her friend is nowhere to be seen. Now she walks through her sunken dream. To the seat with the clearest view. And she's hooked to the silver screen. But the film is a saddening bore. Cause she wrote it ten times or more. She could spit in the eyes of fools. As they asked her to focus on... SAILORS, fighting in the dance hall. Oh man! Look at those caveman go. It's the freakiest show. Take a look at the lawman, beating up the wrong guy. Oh man! Wonder if he'll ever know. He's in the best selling show. Is their life on mars?

Det senaste videoklippet med Tove (vad jag vet) är när hon sjunger på Invigning av Ålidhemskolan. DÅ sjöng hon främst "After you've gone" med frank sinatra. Men  också Mack the Knife. Det var klippet då hon sjöng Mack the knife som lades upp av samma person 22/2. Jag har lagt upp det här tidigare men tänker göra det igen. Här kommer det.
 

Lite bilder ifrån när idolerna var i Heron City någon gång under december månad. La ut några bilder tidigare, här kommer några till. Det är INTE jag som tagit bilderna.

Det känns lite som att du kan gå upp på en scen, och le och sjunga små grodorna, och du hade gått vidare. Tror de andra är lite avundsjuka på dig, vad tror du?

Känns det så? Då kanske jag borde prova! Nej, det tror jag inte.


Ärligt talat... Det stämmer! Hon kan till och med bara stå och le i 1 minut så är publiken nöjda! Nä men ärligt talat, hennes röst är ju faktiskt det vi främst vill höra mer av. Att höra hennes röst i de genrer hon själv tycker om. Vi väntar och väntar och väntar, och väntar... och väntar...

Det jobbigaste men samtidigt mest spännande med att vänta på att få reda på någonting om Tove är just att man inget får veta. Vart man än kollar/ser eller lyssnar så finns det fakta och nyheter om alla andra idoler. Men inte Tove. Henne vet man absolut ingenting om förutom att hon hade en blogg och att hon har en facebook sida(där hon bara accepterar de hon känner). Det är lite spännande att vänta på något gott. Men ibland känns det jobbigt. Nu har det gått en väldigt lång tid utan att Tove visat sig på Tv - rutan eller ens på skolor. Fast samtidigt kan vi ju tänka. Ju längre tid vi inte får veta något på. Desto mer överraskade kommer vi att bli när det väl smäller. Tove kommer inte göra oss besvikna. Hon behöver bara gå ut på scenen igen och allas leenden kommer stiga högt upp i skyn.

I believe the children are our future. Teach them well and let them lead the way. Show them all the beauty they posses inside. Give them a sence of pride. To make it easier. Let the childrens laughtern, remind us, how we used to be. Everybodys searching for a hero. People need someone to look up to. I never found anyone who could fullfill my needs. A lonly place, to be. So I learn how to depend on me. I decided long ago, never to walk in anyone's shadows. If I fail, if I succeed. At least I live as I believe. No matter what they take from me. They can't take away my dignity. Because the greatest, love of all. Is happening to me. I found the greatest, love of all, inside of me. The greatest love, of all! It's easy to achieve. Learning to love yourself. It is the GREATEST love of all. 

Det blir inte så mycket mer uppdatering idag. Men ska försöka slänga in något litet till. Ni kanske har märkt att jag tycker om att skriva mer än bara ett inlägg om dagen. Anledningen är för att det känns tomt med bara ett inlägg.

Om du skulle fått leva i en annan tid än nutiden; när skulle du ha velat leva då?

Det hade varit kul att vara ung någon gång på 60- eller 70-talet och se ut som Sedgwick.

När de flesta av deltagarna vandrade runt med högklackar på scen så valde Tove att använda sig av sina vardagliga kängor. Men även fast det var just kängorna hon föredrog så hade hon ingenting emot utmaningar. Tillexempel Las Vegas temat. Då hon för första gången (nästan) i sitt liv använda klackar. Hon sa själv att det bara hade hänt en gång tidigare och det var på skämt. Hon och hennes kompisar skulle klä ut sig och använde klackarna i sin utklädnad. I alla fall, det var första gången för Tove men ändå förvånade hon Elin Kling genom att säga "nej jag vill inte ha låga, jag vill ha höga". Visst passade det henne just den veckan. Men annars tycker jag Tove ser mer bekväm ut i det hon själv har pekat ut i affärerna. Nu märker man även att hon lyckas hålla kvar sig själv, även fast de flesta runt omkring henne vill att hon ska göra annat. Tove är cool.